I månadens krönika skriver Mattias om att vi ska komma ihåg allt som är bra samt om Sverigecupen

I månadens krönika reflekterar vår ordförande om allt vi gör som är bra men också om det som behöver utvecklas samt delar med sig av förbundets tankar kring Sverigecupen.

Bästa handbollare,

Först av allt måste jag få dela med mig av en skön känsla av att det är så oerhört mycket som är bra just nu. Fler lag än någonsin är anmälda till våra serier, en handfull helt nya klubbar har startats upp tack vare eldsjälarna i projektet Handboll på offensiven, vårt långsiktiga domarprojekt rullar på och för andra året i rad har vi rekordmånga som utbildar sig på DU3-nivå. En titt i serietabellerna säger att det är jämnare än någonsin i distriktets alla nivåer och likaså på högsta elitnivå är det jämnt och tajt med fler lag inblandade i toppstriderna vilket skapar dynamik och intresse.

Kul och häftigt!

Finns det då inga skymmande orosmoln på den klarblå himmel som jag målar upp? Självklart finns de och vissa dagar drar de ihop sig och förmörkar även mitt sinne, men låt oss komma ihåg att i grunden är det allra mesta riktigt bra och att vi från den utgångspunkten ger oss i kast med de utmaningar som finns att hantera.

De senaste dagarna har Handbollskanalen publicerat en artikelserie om mående och psykisk ohälsa inom handbollen, och det är definitivt ingen kul läsning att ta del av. För den som följt mina krönikor så kan man dra sig till minnes min passion för att skapa positiva prestationsmiljöer där det är kul att tävla, där viljan att vinna är starkare än rädslan att förlora och där deltagarna känner sig trygga, bekräftade och accepterade för den de är. Det är ingen tvekan om att idrott handlar om att vinna och att få testa var din egen eller lagets gräns går samt att få jämföra utvecklade skills mot bästa motstånd.

Från mitt perspektiv finns det ingen tvekan om att människor som känner glädje till att gå till träning, vara en del av ett lag eller spela match har en klart högre möjlighet att prestera på topp än den som känner motsatsen. I det perspektivet har jag själv oerhört svårt att förstå omodernt ledarskap och prestationskulturer där piskan alltid är redskapet som används och moroten är kvarlämnad i materialförrådets innersta hörn. Självklart finns det exempel på auktoritära demontränare som omnämns i historieböckerna för sin förmåga att på kort tid och med stenhård attityd nå guld, ära och evig berömmelse. Som boende och verksam i Värmland, vill jag för egen del hellre relatera till vårt landskaps stora fotbollsprofil som nyligen och alldeles för tidigt lämnade oss. Jag träffade bara vederbörande några få gånger, men slogs alltid av den otroliga närvaron i samtalet och den lugna pondusen som fick varje person i rummet att känna sig både sedd, viktig och helt unik. Jag tror att de förmågorna är det som vi alla handbollsälskare behöver lära oss mer om och inspireras av. Att se varje spelare, att ge dem en känsla av att de är betydelsefulla och att oavsett ålderskull och vad som står på resultattavlan efter match så skiljer vi på person och prestation, där personen alltid ska känna att man är bra för den man är. Klarar vi det så får vi fler spelare som fortsätter och fler spelare som mår bra i prestationsmiljön.

Och på tal om ledarskap, prestation och ålderskullar så är det nu dags för en ny årgång att bege sig till Nyköping för att delta i Sverigecupen. En årlig högtid i den svenska handbollen och platsen för många drömmar att uppfyllas och andra att få ytterligare näring. Som ett brev på posten eller kanske inboxen i mailprogrammet dyker det upp en rad åsikter och frågor om målbilder, uttagningar, speltid, coaching och resultat. Så långt allting bra, eftersom engagemang är viktigt och att dialogen måste få en plattform oavsett om jag delar uppfattning med avsändaren. Jag vill däremot ge min bild av vad Sverigecupen är för Handbollförbundet Väst och vad som får oss att delta med si eller så många lag.

Sverigecupen är en del av spelarutbildningen vars omfattning spänner över allt från våra grundläggande teman till landslagsverksamheten. Punkt. Det är en helg och en tävlingsform där vi vill ge så många från vårt distrikt som möjligt chansen att delta, få speltid, visa upp sig för granskande ögon som sitter på läktarna och att få testa sina kvaliteter mot jämnåriga från andra distrikt. Det är inte ett mästerskap mellan distrikten och det är inte prioriterat av HF Väst att med alla medel ta hem en slutseger. Skulle vi sikta på det, så skulle vi helt enkelt kunna toppa genom att skicka mindre än hälften så många lag för att på det sättet öka konkurrensen och höja kvaliteten. Det hade varit en enkel väg att gå om HF Väst hade haft som ambition att stapla Sverigecupen-bucklor på hög. Det vi däremot ALLTID gör, är att spela varje match för att vinna. Det går spelet ut på, och det ska aldrig finnas ett tvivel om att målsättningen är att vara bättre än motståndaren i varje enskild kamp. Där ligger den enkla målbilden för HF Väst. Att ha så många jämna lag och välutbildade spelare som ekonomi, logistik och andra faktorer tillåter, med målbilden att göra så bra prestationer som möjligt för såväl individer som sammansatta lag och HF Väst som helhet. Även om det är målbilden, så kommer vi sannolikt inte att lyckas till 100% men jag vill ändå förmedla mina ord och tankar kring ett omdebatterat evenemang.

Och nu när jag går mot slutet av krönikan så kan jag notera att det som vanligt finns flera artiklar i nyhetsbrevet som tangerar det jag skrivit. På tal om spelarutbildning så är det dags för årgång 2010 att anmäla sig till tema 1-2 och vi lanserar fysträningstillfällen med Pontus Axell. På tal om ledarskap så kan man läsa om Tränarutbildning 5 och när det gäller helheten så skriver vi även om matchvärdar och #schysstmatch.

Som sagt, det är otroligt mycket som är bra!

Tack för att jag fick låna din uppmärksamhet en stund.

Allt gott!

//Mattias Nord, Ordförande Handbollförbundet Väst