Mattias Nords krönika: Sedd, bekräftad och inkluderad

Juni är här och med den en ny krönika från vår ordförande Mattias Nord. Den här månaden lyfter Mattias frågan om prestationsmiljöer och känner sig övertygad om att spelare i alla åldrar presterar och dessutom sannolikt tränar mer i en miljö där man trivs eftersom man är sedd, bekräftad och inkluderad.

Bästa handbollare.

Juni i kalendern, perioden mellan hägg och syrén har passerat, segervrålen från alla svenska mästares omklädningsrum har ebbat ut och snart fylls luften av handbollsgymnasiernas alla studenters ystra stämmor när de luftar lungorna och tänjer sina stämband i blandad skönsång om livets kanske mest obekymrade dagar. Passar redan här på att rikta ett stort grattis till alla er som nu lämnar gymnasieåren efter 3 år på NIU eller RIG, där ni investerat otaliga timmar på er egen handbollsutveckling vid sidan av studierna. Jag hoppas att ni ser åren som just en investering och att ni ser handbollen så långsiktig som en satsning kan vara för att bära frukt på riktigt.

Jag kommer att komma tillbaka till livet efter gymnasiet, men fortsätter min krönika delvis i en annan ände. När jag ser idrotten framför mig och reflekterar över mina egna år som elitaktiv i en snösport, perioderna som tränare, ledare, rådgivare och förälder och numera i förbundssammanhang, så blir det alltmer tydligt att själva essensen i idrotten är att bli sedd, bekräftad och inkluderad för den man är. Jag har en förmåga att återkomma till positiva prestationsmiljöer ur olika perspektiv och i olika sammanhang, och när man kokat ner det så länge att det bara är essensen kvar så framträder de orden oerhört tydligt. Vem kan ens bli bra i något överhuvudtaget om det inte finns bekräftelse? Vem orkar samla ihop sina träningsattiraljer och ta sig till närmaste hall om man aldrig blir sedd? Hur ska någon i en klubb tycka det är kul att vara matchvärd, funktionär, ledare eller aktiv om man inte är inkluderad? Det kanske viktigaste av allt om vi ska ha möjlighet att spela matcher: Vem säkerställer att en domare känner sig sedd, bekräftad och inkluderad i anslutning till match?

Även om jag har ett uppdrag som ordförande och mycket i min gärning handlar om strategi, struktur, vision och styrning, så finns mitt stora hjärta ändå ute i hallarna. När jag tar mina långpromenader under höst och vinter, så händer det ofta att det blir en liten extrakrok för att passera en handbollshall där jag kan strosa in och kika på den träning eller i vissa fall match som pågår oavsett vilken ort jag befinner mig på. För mig innebär idrottsmiljön en omedelbar energipåfyllnad eftersom det känns som hemma och fyller på alla bitar jag nämnt. Att uppehålla sig i idrottsmiljön innebär också till min stora glädje att jag på plats kan ta del av aktuella händelser, diskussioner och beteenden som fyller på min egen kunskapsbank om aktualiteter och ämnen som påverkar handbollen.

Den senaste tiden har jag tagit del och varit en del av samtal som fångat mitt intresse, och hur jag än vänder det så återkommer jag till sedd, bekräftad och inkluderad. Om jag återvänder till studenterna så är det en kritisk period för många när man inte får seniorkontrakt eller erbjuds fortsatt spel efter junioråren. Naturligt ur vissa perspektiv, men jag sänder en from förhoppning att det finns någon som ser dessa spelare, bekräftar för dem att de fortfarande har hög potential och hjälper dem att bli inkluderade i en ny klubb och träningsmiljö. För visst är det väl så att vi vill behålla så många som möjligt inom handbollen och att man sannolikt inte nått sin fulla potential vid 19 års ålder?

Ett annat ämne som det pratats om är urbaniseringen som pågår och att det de facto finns ett begränsat spelarunderlag på vissa orter. Det leder inte sällan till att enskilda lag läggs ner, men även här tänker jag att vi bör hjälpas åt att se de spelarna, bekräfta att de är bra och att de är välkomna i ett annat sammanhang. Det är lätt att skriva att Någon ska göra det, men kanske behöver vi alla ta det ansvaret och hjälpas åt att hitta nya sammanhang för spelare som på olika sätt blir över.

Ytterligare ett område handlar om det återkommande temat unga domare och hur vi ser på dem. I ett nyanlänt mejl tar jag del av ledarbeteenden som lämnar mycket att önska gentemot en ensam ung domare som blåst en match för väldigt unga spelare. Visst kan man varva upp sig själv och engagemanget kan passera en rimlig gräns för stunden, men det vi alltid måste göra är att se till att de unga domarna blir, och nu kommer det igen: Sedda, bekräftade och inkluderade. Det ÄR tillåtet att inte vara perfekt eller fri från misstag, och det är väldigt sällan som livet eller en unik mästerskapstitel hänger på ett enskilt domslut. Idrotten har mer att förlora på felaktiga beteenden mot domare under utbildning, än vad ett lag sannolikt har i en enskild match.

Jag ska inte ta upp fler exempel, men det finns en uppsjö att ösa ur och det slår mig väldigt ofta att vi tenderar att trissa upp attityden och stämningen kring idrotten på ett onödigt hetsigt sätt. Självklart går idrottens kärna ut på att vinna och mäta sina krafter med en motståndare, men jag är gränslöst övertygad om att spelare i alla åldrar presterar och dessutom sannolikt tränar mer i en miljö där man trivs eftersom man är sedd, bekräftad och inkluderad.

Temat som återkommit i min krönika går att återknyta till flera av artiklarna i vårt nyhetsbrev, och jag vill särskilt lyfta exempelvis spelarutbildningarna respektive domarprojektet under Bohus Cup. Värt att lyfta fram är även att Eva Johansson tilldelats Riksidrottsförbundets förtjänsttecken, och jag tror att de tre orden varit något av Evas specialitet. I nyhetsbrevet finns även HF Väst Policy för övergångar, som antogs på årsstämman, och här handlar det ju minst sagt om att värna om den unga aktiva. Det finns mycket annat smått och gott, så jag uppmanar till läsning och hoppas på mycket inspiration.

Tack för att jag fick låna din uppmärksamhet en stund.

Allt gott!

Mattias Nord, Ordförande Handbollförbundet Väst

Relaterad information - fler krönikor av Mattias
April 2025: Om värdet av idrottsföräldrar
Mars 2025: Hur skapar vi motivation och möjligheter för juniorer att satsa vidare på sin sport?
Februari 2025: Värdet av det sunda samtalet
Januari 2025: Om att hitta rätt belastning för våra spelare och bristen på kvinnliga tränare
December 2024: Om att skapa en kompletterande utbildningsplattform för unga spelare Länk till annan webbplats.
November 2024: Så påverkar kortsiktig vinstmentalitet handbollens framtid Länk till annan webbplats.
Oktober 2024: Vi ska komma ihåg allt som är bra samt om Sverigecupen Länk till annan webbplats.
September 2024: Vikten av #schysstmatch och långsiktig talangutveckling inom handbollen Länk till annan webbplats.
Augusti 2024: Om långsiktig utveckling och kommunikation Länk till annan webbplats.