Gå till innehåll

HANDBOLL VÄST

HANDBOLL VÄST

Edwin i sin VM-debut mot Japan den 16 januari 2025. Foto: Bildbyrån

Från HK Guldkroken till VM-debut - "Att jag är där jag är idag beror på att det fanns möjlighet att utöva handboll när man var så ung"

Edwin Aspenbäck gör just nu VM-debut i pågående handbolls-VM som spelas i Danmark, Norge och Kroatien. Moderklubben HK Guldkroken är en viktig del av hans handbollsintresse och framgång.

Vi tog kontakt med både HK Guldkroken och Edwin för att höra hur de minns varandra och vad de har för relation idag.

Arne Lindkvist är idag kassör i HK Guldkroken men har under sina många år i föreningen haft många olika uppdrag.

Kommer du ihåg när Edwin började spela handboll?
Edvin började sin handbollskarriär i HK Guldkrokens handbollskola runt 2005-2006. Jag var med som ledare för Edwin 2009-2011 och vi vann Aprilcupen tillsammans våren 2011.

Har du något speciellt minne av Edwin som du vill dela med dig av?
Främst när han var i föreningen som barn/ungdom annars senare. Edwin brann för handboll och var alltid i hallen, han ville som ung vara på alla positioner, Kommer ihåg att han var på väg tillbaka till HK Guldkroken som junior efter många och långa skadeår. Som tur var så stannade han i IFK Skövde och sen vidare till Elverum i Norge. Bra att han inte gav upp.

Vad betyder det för er som förening att Edwin har er som moderklubb?
Vi i föreningen är mycket stolta över att han kommer från Hjo och det betyder en hel del då han kommer tillbaka och hälsar på. Det blir ju lite extra när vi från Hjo åker och ser på matcher där han spelar.

Har ni exempelvis sett ett ökat intresse för handboll i Hjo och hos er pga Edwin?
Ja det visar ju att det går även om man kommer från en liten klubb

Någon vecka innan VM startade så var Edwin på plats i Guldkrokshallen i Hjo för att se sin tröja hissas upp i hallen. Det var den fjärde landslagströjan som hissades upp i hallen. Sedan tidigare har Fredrik Lindahl, Erik Fritzon och Andreas Cederholm fått sina tröjor upphissade.

Vad betyder det för er som förening att ni har/har haft fyra spelare på landslagsnivå?
Det blir ett ökat intresse när en spelare visar stort hjärta för sin moderklubb. När våra ungdomsspelare möter dem på cup, så ställer de alltid upp och hejar på lag från sin moderklubb. När vi var nere i Åhus för ett antal år sedan så var Edwin där och drog då på sig HK Guldkrokens tröja och coachade ett av våra undgomslag.

Vad tycker ni är det viktigaste när man jobbar med barn och ungdomar i en förening?
GLÄDJE och kamratskap, lära sig jobba tillsammans i en grupp.

Edwin Aspenbäck med lagkompisar från tidiga år

Edwin (längst till vänster) från tidiga år i HK Guldkroken. Foto: Privat


Efter två succésäsonger i IF Hammarby är Edwin nu proffs i danska THH Holtebro, men allting började i Guldkrokshallen i Hjo. Vi fick en kort intervju med Edwin under en av pressträffarna under VM.

Hur gammal var du när du började med handboll?
Jag började väl handbollsskolan där när man var 6 år som alla andra. Det var det man skulle göra på vintern. Jag var kvar i HK Guldkroken till jag var 13 år. Vi har ju ingen ishall i Hjo så det var handboll på vintern och fotboll på sommaren.

Hur länge dubbelidrottade du?
Jag spelade fotboll fram till jag var 15 ungefär. Jag spelade först i Norra Fågelås, sedan i IFK Hjo för att avsluta i Tidaholm GIF. Sedan insåg jag att jag var mycket bättre på handboll och då valde jag att fortsätta med den sporten.

Vad skulle du säga att HK Guldkroken betyder för dig idag?
Men det är ju såklart en stor del. Att jag är där jag är idag beror på att det fanns möjligheten att utöva handboll när man var så ung. Jag vet inte hur många timmar jag har i Guldkrokshallen i Hjo. Inte bara på handbollsplanen utan bara att man hängde där. Man åkte dit efter skolan och man försökte komma in i hallen även fast man kanske inte alltid fick göra det:-). Man ville vara där hela tiden. Det var lite som en samlingsplats för alla oss unga. Det var det verkligen! Samtidigt som klubben var en positiv förening med många ungdomslag, en fin kultur med ett seniorlag som var roligt att gå och kolla på och det känns idag som att de är på väg tillbaka just nu liksom med fulla läktare när de spelar och det var därför jag var där för ca två veckor sedan. En fantastiskt fin förening och det är kul att den fortfarande lever så pass mycket.

Känner du att HK Guldkroken bidrog till att behålla och öka ditt handbollsintresse?
Jomen absolut det gjorde dom. Det är inte alla småstäder som har idrott på det sättet och vi hade fantastiska frivilliga i föreningen och föräldrar och andra övriga som hjälpte till som tränare osv så det var ju och att man hade tillräckligt med spelare så man kunde ha lag också annars blir det ofta att man i mindre städer blir lite spretigt med ålderskullarna. När jag var mindre så var det ändå så pass många som utövade idrotten så vi kunde ha ett rent 00-lag.

Har du någon kontakt med HK Guldkroken idag?
Jag följer A-lagets matcher så gott jag kan och jag har ju några kompisar som spelar där så man försöker hålla koll. Jag hoppas bara att de ska klara sig kvar i div 2. Vi tog poäng igår mot Rosendal igår så det var kul. Det är klart jag följer det – det är kul! Det är framförallt viktigt tycker jag att man har ett lag lite högre upp. Hjo är en stad som andas mycket handboll tycker jag, andras idrott generellt, och då tycker jag att det är viktigt att man har ett A-lag som är så högt upp man kan med de resurser man har.

Även om många spelare kanske går till de större föreningarna runtomkring i ungdomsåren, som jag själv gjorde, så är det viktigt att de här små föreningarna finns och skapar intresset från första början. Att vara plantskola är en jätteviktig roll inom handbollen. Vi har många som kanske inte varit där de är idag om de inte hade börjat i HKG eller annan mindre förening för att sedan ta steget ut. Det är superviktigt att man har möjligheten att kunna utöva sin sport även om man bor i en mindre ort och få tillbringa så mycket tid i hallen som vi fick göra.

VM-debut mot Japan. Hur gick tankarna när du fick veta att du skulle få spela?
Jamen det var roligt såklart. Ett otroligt stolt ögonblick såklart att få göra mästerskapsdebut. Det är ju få förunnat och det är jag extremt stolt och ödmjuk över.

Hur var det att gå in och höra nationalsången?
Det är alltid en mäktig känsla att få stå och sjunga nationalsång. Det är man stolt över. Det tröttnar man aldrig på!

Publicerad: 2025-01-29

Senast uppdaterad: 2025-01-29

Författare: Jessica Larsson

Intressant? Dela gärna!